Podcasting @ podkast.se

Posted onLeave a comment

Nu lägger Ladysnow Society även podcasting till repertoaren. Podkast Friendly Unit Shifter heter den svenska podcasten som drivs av fyra hyvens grabbar, Daniel Hedenström, Joel Lundmark, Tobias Engdahl och Niklas Larsson, alla bördiga från Västerbotten. Uppväxta på rockmusik och med en gemensam historia i en replokal i Skellefteå kommer de i denna podkast att samtala om rockmusik och allt som hör till. Avsnitten kommer att finnas på en spellista på Youtube under Ladysnow Society, förhoppningsvis på iTunes store, XBOX Music och andra ställen man kan prenumerera på podkaster.

Besök podkast.se eller spellistan på youtube för att lyssna på de tre podkaster som finns där just nu. Vi rapporterar när vi har fått upp den på iTunes och andra ställen.

På återssende
/Niklas

Nytt projekt från ATYW

Posted on1 Comment

Efter att ha avslutat projektet “In Love and War” med bloggserien här på Ladysnow.com är det dags att presentera nästa projekt.

All this time you’ve been waiting for this (ATYW) är här med ett nytt projekt som de kallar A Life among others.

Meddelande från ATYW:
Efter att ha jobbat med en fullängdsskiva med ett något lågt bemannat band har jag insett att det kan vara smart att ta det i etapper. ATYW kommer att släppa flera EP-skivor innehållandes tre, fyra låtar under en obestämd period då det är lättare att koncentrera sig på några få låtar istället för 10 stycken samtidigt. Det är också roligare att få saker klara och inte vänta i ett år på att få något klart, med det här sättet att jobba så kommer ATYW att få ut musik kanske var tredje månad.

Projektet är en temaskiva baserad på en bok jag skriver just nu. För att läsa mer om projektet och om hur det fortlöper har vi skapat en hemsida som enbart är till för det projektet. Gå in på A Life Among others för att följa projektets gång.

Vi har även uppdaterat ATYWs hemsida med en landningssida där man kan välja det nya projektet eller kika på det gamla.

Dear Kid

Posted onLeave a comment

Lyssna på låten här

Det sista brevet som Agnes skrev till Hemingway kallas för just Dear Kid-brevet (eller Dear John) och det kändes som ett bra namn på en låt som avslutar hela skivan. Agnes började många av hennes brev med just Dear Kid. Det var dock tänkt när jag påbörjade den här låten att den skulle bli den första låten på skivan.

Det här är första låten som är baserad på piano som jag har gjort och då jag egentligen inte kan spela piano så kikar jag en del på låtar som jag gillar och inspireras av dem, på den här hade jag tjuvkikat på en låt från serien LOST. Den heter Life and Death och du kan lyssna på den här. http://www.youtube.com/watch?v=2Hre5fkdq-0

På Dear Kid är det fyra ackord som spelas igenom hela låten. Melodin är samma genom hela, det är bara olika instrument som spelar den, först ett piano och sen stråkar för att i slutet gå tillbaka till piano. När det är som mest instrument så ligger det två stycken orkestertrummor i bakgrunden.

Somewhere above the world is ending

Posted onLeave a comment

Musik och produktion
Låten börjar med två syntar som spelar versackorden och en gitarr som plinkar två ljusa toner om vartannat. På versen försvinner den gitarren men den kommer tillbaka på refrängen och från sticket till slutet. Verserna består av bas och en synt samt två gitarrer. Gitarren till vänster har en delay och slår bara grundtonerna på ettan medan den andra spelar AA-BB två gånger och sen BB-AA två gånger. På sticket fortsätter den gitarren och tre andra kommer in, en spelar mutade powerchords, den andra spelar en ton starkare och starkare och den tredje spelar en melodi med en massa delay.

På sticket sjunger Joel och Åsa varsin stämma och Niklas kommer in med huvudstämman efter två varv, sticket har samma ackord som refrängen så när övergången kommer till refrängen kommer så läggs refrängens sång bara på det som redan fanns sen sticket och huvudstämman från sticket skickas till höger kanal istället för att vara centrerad. När sen refrängen tar slut så blir stickets huvudstämma centrerad igen.

Texten
Få många år sen fick jag en mental bild i mitt huvud. Jag vet inte riktigt när det var eller om det var kopplat till något speciellt, om det var en dröm eller bara något som växte fram. Det var i alla fall som en scen från en film. I en efterapokalyptisk värld där människans civilisation har blivit förstörd av en extern kraft. Utomjordingar som har invaderat och övermannat oss. På en grön höjd ser vi två människor, en man och en kvinna, ståendes hand i hand. Vinden blåser upp löv från marken och kvinnans långa hår dansar med vinden i luften. De tittar ner mot en dal där en lätt dimma täcker ett litet samhälle som har blivit förstört. Det brinner och en explosion går av. Himlen är mörk av tunga moln, ljuset från explosioner ovanför molnen lyser upp några moln.

Texten till ” Somewhere above the world is ending” är inspirerad av scenen jag nyss förklarade, den enda på skivan som inte har en direkt koppling till Hemingways tid under första världskriget. Första refrängen har en koppling till förra skivan och filmen The Fountain och andra refrängen var en slasktext som jag jobbade om till en riktig text, den har en liten annorlunda uppbyggnad då man börjar sjunga i meningens mitt och sen går runt för att få hela texten. ”You. Decide. Believe. All this time for” då texten är “All this time for You. Decide. Believe.”

Vers 1
Somewhere above the sky keeps falling down on us but all I see is your misty eyes
Here we stand, on this hill watching the dark clouds and the lightning above

We will go down hand in hand

Refräng 1
As the world ends around us I know toghether we will live forever

Vers 2
The valley down there seems to be the only thing between them and us.
Somewhere above where the sky used to be all is dark but you’re here with me.

I won’t let you go, go this time

Refräng 2
All this time for You. Decide. Believe.

Stick>
Say you‘ll be there, I ’ll be waiting for you (somewhere above)

1922-12-22

Posted onLeave a comment

Låtens titel kommer från det datum då sista kontakten mellan Hemingway och Agnes inträffade, det var ett svarsbrev som Agnes skrev till ett överraskande brev han hade skrivit ett till henne efter många år utan någon kontakt.

Jag ville med den här låten skapa ett olycksbådande sound, som ett intro till världens undergång sett ifrån ett fåtal människors synpunkt, det som nästa låt handlar om. Att få ett ganska närgånget regn tillsamman med explosioner långt borta.

Den inledande gitarren har en rätt så fet delay och spelar två toner om vartannat som den på vissa ställen i låten byter ordning på och cirka 1:30 in i låten börjar spela en annan snabbare rytm, dock fortfarande samma två toner. Efter ett tag kommer en till gitarr in som spelar likadant som versgitarren på nästa låt på skivan, ”Somewhere above the world is ending”. För de ljusa tonerna som klingar till lite då och då har jag använt mig av en synt som heter Octopus med ett ljud som heter Bells, Octopus-synten används även för att skapa en atmosfär tillsammans med regn och åskeffekterna. Den ligger med genom hela låten som en orolig bas. Det enda slaginstrument som används är en baskagge och den är, förutom att skapa en takt, där för att skapa atmosfär, jag mixade så att den ska påminna om explosioner på väldig långt håll.
Hela låten är baserad på fyra ackord som till en början enbart en synt spelar, efter ett tag blir de två stycken och de spelar dessa ackord konstant genom hela låten. Dessa två syntar och ackordföljden, något sänkt, är detsamma som används i ”Somewhere above the world is ending”. Cellon spelar en alternativ version av syntarnas fyra toner genom hela låten.

Lyssna på låten här.

As the stars grow brighter

Posted onLeave a comment

Musik och produktion
Syntarna i introt som även spelas på verserna spelar versens grundtoner tillsammans med basen, det är en Embracer och en FM8. Enbracersn ljud används även i 1919-03-07.

Till höger ligger det en gitarr som plinkar på två toner genom hela låten (verkar som att jag använder mig av den metoden rätt mycket J) den växlar mellan några olika sätt att spela på det. Första delen på andra versen spelar den baklänges men vänder tillbaka efter halva. På vänster kanal spelar en gitarr en slinga på versen och bryggan, dock inte på andra versen. På bryggorna och sticket ligger det en till tvåtonsplinkgitarr som spelar nästan likadant som första men lite mörkare toner och tvärtom tonmässigt om jag inte minns fel. På sticket saktar den första plinkgitarren ner och då får man två sköna gitarrer som jobbar ihop i olika kanaler. På sista refrängen och till slutet kommer det in en gitarr som spelar två väldigt ljusa toner på vänster kanal.

På första och tredje refrängerna har vi fyra stråkinstrument, två cellos och två violiner, alla spelar likadant men i olika oktaver. Det blev lite tomt så jag slängde på två distade gitarrer som ligger långt ner i mixen men som fyller ut lite. Andra refrängen är lite mer avskalad, där är det bara en cello och en fiol, cellon fortsätter sedan på sticket med en melodi som från början var tänkt som en sångmelodi men jag fick aldrig riktigt till det så det blev en cellomelodi av det hela. Ingen dålig heller.

Pianot på bryggan spelar samma sak hela tiden och på andra och tredje refrängen spelar den ett plink som är baserat på grundtonerna.

Sista refrängen är inspirerad av en låt från ett band från England, tror jag i alla fall, som jag hittade på youtube för en massa år sen. Låten som jag minns den var rätt så bra men de hade en refräng som var liknande den här med bara baskagge och cymbalslag på varje etta. Jag minns som att sångaren i videon stod i ett kvarter och sjöng, det är det enda jag minns tyvärr. Om det är någon som vet vad det är för något får ni gärna kommentera.

Introtrummorna är ett standardkit från LM-7 körda genom en bitcruscher och en dist.

Det var inte tänkt att ha Åsas stämma skulle vara kvar efter första refrängen men hon råkade sjunga för långt. Efteråt lyssnade jag på det och det blev ju alldeles utmärkt så jag behöll det så. Övriga stämmor av Joel och Åsa är som vanligt sjukt bra.

Texten
Förra låten har datumet då Agnes nämner Hemingway för första gången i sin dagbok som namn och denna text har det som tema. Att vakna upp på ett ställe man inte har sett förr och inte vet om man lever eller inte, om man ska överleva eller inte.

Det var Hemingway som var drivande att de skulle ingå i ett förhållande, Agnes ver mer avvisande då hon var äldre än honom och bryggan visar hans inställning, att hon till sist kommer att ändra sig. Won’t you die with me kan man tro att det ska vara något negativt men jag menar något mer positivt, att vilja dela livet och att dö tillsammans som ett gammalt par. Därför sjunger Åsa ”live” på stämman istället för ”die” på ett ställe.

Vers 1
There’s something in the air, something new
It’s so bright and everything is shining here
Is this is? Have I come to the end?
An angel above me, here to save me or take me away?

Brygga
And I know that you’ll turn around
That you’ll turn around
Wont you die with me
Wont you die/live with me

Refräng
For every day, for every minute I need you here
For every day, for every second I want you here
For every day, for every minute I need you here
For every day, for every second Until the end of time

Vers 2
As the night passes by my windows outside
As the stars grow brighter and the bombs gets further away
She is here in my arms and
I know that I feel warm for the first time in my life

1919-03-07

Posted onLeave a comment

Namnet på låten är datumet då Agnes Von Kurowsky för första gången nämner Hemingway i sin dagbok och blir då som en introduktion till nästa låt, då den har just det temat.

Låten börjar med en synt som heter Massive som spelar tonen G genom hela låten, det är på två ställen tre oktaver som spelas samtidigt och i slutet kommer ett lägre C in. Den första gitarren som kommer in är en delaygitarr med en hel del reverb som spelar samma grundtoner genom hela låten. Tonerna är baserade på gitarrackorden från ”As the stars grow brighter” men de börjar på C istället för G. Kanalen till höger har en gitarr som plinkar på två toner genom hela låten och till vänster spelar en gitarr en melodi. I mitten av låten kommer en FM8-synth som även den spelar tonen G dock med bara två olika oktaver och i slutet kommer en Embracersynt in som spelar samma toner som gitarren gör, det är även där samma synt som används i låten ”As the stars grow brighter”. En cello kommer in efter första varvet stället för gitarren och spelar en alternativ version av grundtonerna och efter halva låten kommer ett piano in och plinkar ett gitarrpowerchord fast på pianot. Åsa brukar klaga på att jag alltid vill ha så höga stämmor från henne och här blev det verkligen högt men vi jobbade fram några magiska stämmor tillsammans på den här låten.

Lyssna på den här.

Her memory

Posted onLeave a comment

Musik och produktionen
Det här är första låten som vi har spelat in med akustisk gitarr, om jag inte minns helt fel var det här den sista låten som skrevs till skivan förutom de instrumentala. Tanken med den är att ha den som ett intermezzo. En låt som bryter mönstret och soundet från de andra låtarna. Här åkte jag dit på det magiska T-et igen tyvärr, det är fruktansvärt lätt att halka in på det :/

Två akustiska gitarrer i varsin kanal spelar powerchords och en centrerad gitarr spelar riktiga ackord. På refrängerna, outrot och just efter första refrängen ligger det i vänster kanal en elgitarr med reverb och spelar på ett liknande plink runt runt. Till höger ligger det en väldigt ljus gitarrslinga med mycket delay på samma ställen som plinkgitarren. Joel ligger på en låg stämma på refrängern. På ”So now, just let me get out of here”-delen kom Åsa på en magisk stege som stämma och på refrängen, istället för att sjunga likadant som huvudstämman sjunger hon bara ”my eyes”, ”my heart” istället och sen lite aah.

På refrängerna följer cellon grundtonerna och fortsätter med det i slutet där en fiol kommer in med en melodi som fortsätter tillsammans med de elektriska gitarrerna. Båda melodierna från cellon och fiolen är jag fruktansvärt nöjd med. Fick exakt den känslan jag ville ha med dem. Introcellen är inspirerad av Dia Psalmas låt Höstmåne, fast nu när jag lyssnar på den har den ingen cellomelodi som jag trodde, det kan vara någon annan låt jag tänkte på. Dock så är Höstmåne en otroligt bra låt. Lyssna!

Texten
Testen är baserad på det så kallade Dear Kid-brevet från Agnes, det sista brevet hon skrev till Hemingway, där hon berättar att hon har förlovat sig med en annan man och att deras förhållande endast var en dröm och inget mer. Delen ”I set out to cautrize…” är taget från ett brev som Hemingway skrev till en vän, Howell Jenkins, där han skriver “I loved her once and then she gypped me. And I don’t blame her. But I set out to cauterize out her memory and I burnt it out with a course of booze and other women and now it’s gone.”

Andra versen är tagen från just Dear Kid-brevet där Agnes skriver ”I am writing this late at night after a long think by myself, and I am afraid it is going to hurt you, but, I’m sure it won’t harm you permanently.” Och andra delen på just den versen skrev jag när jag hade bråkat med texterna till låtarna på skivan ett bra tag och blev så desperat att jag skrev exakt vad jag kände. Jag var tvungen att kämpa med varje mening, varje ord så därför blir detta slutet på texten samtidigt som det passar med den första delen.
Refrängen känner nog de flesta människor igen sig i om man varit tillsammans med någon och det tagit slut, speciellt om man är ung…

Vers 1
Your words they cut just like the ink runs thru this letter now
I set out to cauterize her memory and i burnt it out
So now just let me get out of here

Refräng
Cross out my eyes
Cause I will never feel again
No, I will never feel again
Cross out my eyes
Rip out my heart
Cause I will never feel again
No, I will never feel again
Rip out my heart

Vers 2
I am writing this late at night after a long think by myself
Every word is hard to write and that’s why this is the end
So come just let us get out of here

Turn around and walk away

Posted onLeave a comment

Turn around and walk away

Musik och produktionen

Ibland när man sitter och plinkar med gitarren så kan det verkligen dra iväg, Save me the lies är en sån låt. Där satt jag och plinkade under hela låtens liv och det slutade med tio gitarrkanaler. En ickedistad elgitarr spelar powerchords genom hela låten tillsammans med basen och på andra kanalen en annan elgitarr som plinkar två toner genom hela låten. En annan gitarr plinkar en melodi på tre toner på höger kanal genom hela låten förutom på verserna. På introt, efter första refrängen och på sticket ligger det även en gitarrslinga på vänster kanal inspelad med punkgitarrslingemetoden. På första versen ligger det en centrerad gitarrslinga med väldigt kort delay och efter halva kommer ett plink in till höger, på andra versen ligger det en annan gitarr som är någon sorts blandning mellan slinga och plink till höger och centrerat ligger en gitarr som plinkar på två toner med en delayeffekt som jag glömde spara så jag har ingen aning hur jag får till det ljudet igen. På refrängerna är det två gitarrer i varsin kanal som plinkar, en plinkar två toner om vartandra och den andra plinkar en melodi på fyra toner. Puh, många gitarrer blev det 🙂

På refrängen ligger Joel lågt och Åsa högt på Save me the lies-delen sen fortsätter endast Åsa på resterande del. Åsa kommer även in med ett aaa på en ton direkt på ettan på refrängen medan huvudstämman inte kommer in förrän på trean. Inspirationen för det inslaget fick jag från Bad Religion. På sticket så testade vi att lägga två stämmor, en med Åsa och en med Joel, det blev till slut bara en Joelstämma som kommer in efter halva sticket. När låten egentligen var helt klart och jag gick omkring i lägenheten och lyssnade på mixen fick jag en melodislinga i huvudet som jag direkt spelade in, det är alltså åååh åååh ååh-delen på sista refrängen.
På de två första refrängerna är det två cellos i varsin kanal som spelar grundtonerna och just efter den första refrängen en violin och ett piano som spelar samma melodi. Efter sticket så tar en violin över ena cellons jobb och när sista refrängen kommer igång kommer en till violin in som spelar samma melodi fast en oktav över, även pianot spelar med i melodin. Under sticket spelar pianon delar av huvudstämman för att få lite mer tryck på den.

Texten

Efter introt 1918-07-08 så har vi landat i kriget och här ville jag med texten visa på en person som har befunnit sig i skyttegravarna ett tag men som fortfarande är ganska ny i kriget. Att ligga på rygg på natten och titta upp mot stjärnorna och fortfarande kunna se lite skönhet i världen. Att ligga och tänka på vad ens flickvän/fru gör där hemma, långt bort från en själv. De flesta människor tänker, nej det där händer inte mig, det händer någon annan. Den tanken måste vara något sorts inbyggt och något som evolverats fram i människan. Att bli förvånad av att man själv kan bli skjuten och faktiskt dö. Utan den tanken skulle ingen våga göra något dumdristigt och komma på nya smarta grejer.
Refrängen följer fortfarande temat på skivan att den är bortkopplad från verserna och här är det ganska självförklarande. Sticket baseras på en temporär text som jag hade medan jag byggde upp låten och kopplas ihop med refrängen. Du vet inte vad du gör med dina lögner så låt mig slippa dem.

Vers1
Out here in the trenches the sky’s so clear and the night lights up by the stars.

This beauty is broken down with the blood on my clothes from days before, and I wonder where you are.

Refräng
Save me the lies, you just have to turn around an walk away

Vers 2
This time it’s my blood on my hands, how could this be happening? The all passed me by.

I saw them hitting the ground just in front of me and my. It’s so cold out here.

Stick
You don’t know, you dont know, I said you don’t know.

Refräng
Save me the lies, you just have to turn around and walk away