Låtens titel kommer från det datum då sista kontakten mellan Hemingway och Agnes inträffade, det var ett svarsbrev som Agnes skrev till ett överraskande brev han hade skrivit ett till henne efter många år utan någon kontakt.
Jag ville med den här låten skapa ett olycksbådande sound, som ett intro till världens undergång sett ifrån ett fåtal människors synpunkt, det som nästa låt handlar om. Att få ett ganska närgånget regn tillsamman med explosioner långt borta.
Den inledande gitarren har en rätt så fet delay och spelar två toner om vartannat som den på vissa ställen i låten byter ordning på och cirka 1:30 in i låten börjar spela en annan snabbare rytm, dock fortfarande samma två toner. Efter ett tag kommer en till gitarr in som spelar likadant som versgitarren på nästa låt på skivan, ”Somewhere above the world is ending”. För de ljusa tonerna som klingar till lite då och då har jag använt mig av en synt som heter Octopus med ett ljud som heter Bells, Octopus-synten används även för att skapa en atmosfär tillsammans med regn och åskeffekterna. Den ligger med genom hela låten som en orolig bas. Det enda slaginstrument som används är en baskagge och den är, förutom att skapa en takt, där för att skapa atmosfär, jag mixade så att den ska påminna om explosioner på väldig långt håll.
Hela låten är baserad på fyra ackord som till en början enbart en synt spelar, efter ett tag blir de två stycken och de spelar dessa ackord konstant genom hela låten. Dessa två syntar och ackordföljden, något sänkt, är detsamma som används i ”Somewhere above the world is ending”. Cellon spelar en alternativ version av syntarnas fyra toner genom hela låten.
Lyssna på låten här.